Lek men inte "mamma"ledig

Allt är nytt. Doris vill se, nosa och känna. Bråttom är det också för ett hundliv är kort.

Här på kanten till bron promenerar gärna Sota. Det mullrar mäktigt från fallet. Doris har inte vågat sig upp än och det är mattarna bara glada för.

I hästhagen vid ån släpper vi hundarna. Här är det något som luktar gott. Aha, naturgodis! eller som vi säger harlort.

Sota mumsar vidare medan Doris går på upptäcktsfärd. Kolla hennes öron, ser ut som hon försöker flyga.


Sota gör en rusning, Doris försöker hänga med. Men denna leken är inte för henne.


Sota kastar sig ner i vattnet, smakar på lite skum.

Attans vad kallt om magen, snabbt upp igen.

Sedan är det dags att fostra valpen. Skäll och morr när Doris försöker vara uppstudsig och kräva uppmärksamhet. Doris fogar sig, Sota tittar frågande på mig, var det ok?Doris lär sig snart att visa underkastelse.

När uppfostran blir för tuff kan man söka skydd mellan mattes fötter. Hon visar alla tecken på att ge sig. Piper och gnäller, visar magen, ligger helt stilla med tassarna i luften.


Plötsligt en höstdag efter en kall natt, låg de där i en ring under äppleträdet. Detta är grannens äpplen, våra ligger överallt i trädgården i olika stadier av förmultning.