Jul, glitter och mat

Så här glittrig var vår juldag



Men först vill ni väl se Sota och Doris få sina julklappar. Var sin Rolls Royce, eller motsvarande i hundvärlden.Sen fick människorna mat. De hade satsat på det de tyckte bäst om.... löksill och skinka (kokt potatis är underskattat).


Och paket :)
Samtidigt som Kalle Anka. Ibland kan jag känna mig överstimulerad. Kaffe och choklad avgjorde det hela och jag (Linda) kunde inte somna förrän vid midnatt!
Och nu tror ni att vi haft en lugn promenad i skogen. Det har vi inte haft. ALLA människor skall ut och promenera på juldagen. Efter att Sota skällt ut 3 trevliga sällskap så gav jag upp och återvände till det trygga, varma hemmet. Tyvärr kan ni inte få allt som hände på bild för då var jag fullt upptagen med att kontrollera den (bångstyriga, eländiga) hunden.


Ser ni vad Doris har vuxit?!

Hundjul

Julen är förberedd. Märgbenen ligger kokta och klara i kylen, hoppas att vi får dem innan Kalle Anka. Både jag och Doris har fått våra julbad och luktar gott (tycker matte). Klapparna till människorna ligger under TVn. Jag och Doris har fått sköta oss själva.







Mycket bus har det varit de sista dagarna. Jag vinner alltid! Kolla in Doris. Hon tittar åt ett annat håll och har svansen mellan benen. Hon har nästan gett sig. Nu slutar jag leka med henne så att hon inte skall känna sig helt stukad. Ingen av oss bits så att det ger märken. Doris har tappat två framtänder, väger 3,5 kg.
GOD JUL

Lekplatser i skogen

Så här års kan man genom slyn se denna gamla ruin. Tänk att få utforska alla skrymslen och vrår. Kan det finnas någon skatt här kanske? Bra gömställe eller en plats att leka mamma, pappa och barn på.
För ca 50 år sedan hade detta varit ett naturligt tillhåll för mig. Här kommer fler exempel på bra lekplatser, om jag bara hade varit 50 år yngre och 60 kg lättare.

I trollskogen kan många väsen manas fram mellan stammarna. Mossan ligger mjuk på marken. Lite längre bort finns en stor sten man kan ha en koja under.

Material finns i skogen för att bygga väggar och kanske utöka taket. Här kan jag gömma mig och ingen kan hitta. Vårt moderna skogsbruk lämnar mycket material till lek. De mindre träden röjs för att lämna utrymme för de större att växa sig riktigt magnifika.

Tillsammans med lite snöre kan mycket åstadkommas.

Bakom varje krök finns något nytt att upptäcka. Stigens vindlingar skapar nyfikenhet som leder allt längre in i skogen.

Sota väntar på mig. Det är trevligt med sällskap, det tycker vi båda.

Det finns många bra ställen att leka med vatten. Som barn försökte jag kontrollera vattnet genom att försöka dämma upp. Jag har lärt mig att det finns saker jag ej kan kontrollera.


Gråvita tussar av päls låg på flera ställen längs stigen. De var lätt vågiga i strukturen, så när jag drog i dem fick jag en känsla av att de var elastiska. Har ni några idéer om vilket djur det kan vara?


Rotvältor är spännande. Sota gillar att krypa under och utforska. Detta är jag inte så förtjust i då jag hört att de plötsligt kan slå igen. Denna vältan tycker jag liknar något annat, någon annan än jag som slås av denna tanke.Nu har Sota satt på sig "hundparfym". Jag uppskattar inte det alls. Sota måste duscha innan hon får komma in i möblerade rum nu. Kerstin klagar ibland över att Sota "viffar" fisk, men jag tycker detta är värre.

Om ni tror att detta är ett resultat av planerat skogsbruk så har ni fel. Nu är det röjt och fint efter att Gudrun och Per demolerade stora delar av skogen i detta området. Att promenera över kalhyggen är inte kul. På sommaren känns det brännande varmt och nu på vintern kommer vinden åt alldeles för bra.

Inne i skogen en bra bit från byn går denna vägen. Vart leder den?


Nu är kameran riktad mot målet. Ser ni vad som gömmer sig där borta?

Jo här finns det... spökhuset. Huset ingen verkar bry sig om. Det hade varit svårt att motstå som barn. Vilket ställe att utforska! Spännande, kanhända kunde någon dyka upp. Får man använda det som ingen verkar vilja ha? Finns det spöken här kanhända eller......

Jag är snäll, tycks Sota vilja säga. Spöka inte för mig!

Sota och Doris på skogspromenad

Innan vi går ut på promenad måste jag vara fin. Matte borstar min päls. Faktum är att jag tycker det känns riktigt skönt. Doris tittar på, detta har hon inte sett förut, tydligen. Jag tror hon är lite avundsjuk. Hon vill nog också bli borstad. Då kanske hon skulle bli lika fin som jag är.

Doris försöker på alla vis komma ivägen för borsten. Fast matte borstar bara på mig. Jag tycker det är bra att jag får lite uppmärksamhet också. När vi är ute säger alla att Doris är det sötaste de sett på länge. Ingen säger något om att jag är snygg, söt eller sexig.

Men nu är jag snart klar. Ren fin och nyborstad.

Tack matte. Kan vi gå ut nu?

När jag springer fort blir jag varm. I skogen finns många dynghål att svalka sig i. Matte är inte alltid förtjust. Undrar varför.

Det är mitt jobb att hålla ihop flocken. Hade ni klarat det? Ser ni Doris?

Nu skall jag leka med henne. Vi busar en del när vi är ute tillsammans. Mina mattar tycker ibland att jag är lite för hård med Doris. Det är jag inte! Hon klarar att reta mig jättebra. Doris kan vända på en bajsfläck och bita mig i svansen och sen på halsen. Man måste ta i för att sätta små retstickor på plats.

Nu vill matte att jag skall komma och hämta godis. Då gör hon så här med handen.

Då kommer jag som ett skott. Matte blir glad då och säger att jag är duktig :)

Matte Linda tycker också om att kasta pinnar. Men hon orkar inte hämta dom själv, utan det får jag göra. Nu försöker jag lära Doris att hämta pinnarna åt mig.

Därför springer jag åt fel håll och låter Doris springa efter pinnen. Hon hämtar den inte. Inte lätt att fatta att någon kan vara så dum. Kasta bort något hon vill ha.

Koffeinförgiftning

Nu är jag trött. Var uppe till 3 i natt. Doris hade druckit min kaffe latte! Hon snodde den från kaffebordet när jag hängde min nytvättade jacka på tork. 15 sekunder var allt hon behövde. När kaffet fått effekt for hon omkring som en skållad råtta i flera timmar. Säkert lika jobbigt för henne som för mig. Jag kan inte rekommendera kaffe till valpar! TV-programmen är tråkiga sent på natten. Försökte mig på att brodera, men får nog pilla upp det ikväll. Vågade inte somna ifrån Doris när hon var drogad/förgiftad. Nu går jag på bubbel, systembolagets. Väntar på Kerstins Italienska GI-biffar, alltid värda att vänta på. Superhungrig.

Vakthund

Jag vaktar huset, och tomten. Reser ragg och blir på helspänn. Jag morrar tyst långt nere i strupen, för matte tycker inte om att jag låter när jag vaktar. Hur ska hon då veta när något farligt hänt? Som idag, jag vaktade i vardagsrumsfönstret. Några går i våran trädgård!!! Jag reser ragg, dom kan säkert vara farliga. Matte tittar på mig och säger att jag skall lämna fönstret!? Vad menar hon, jag VAKTAR ju! Nu kommer hon och lyfter ner mig, men som tur är tittar hon ut genom fönstret. Då blir det fart på henne. Vad var det jag sa! dom var farliga! Tur att jag varnade henne. Men nu går det dumma puckot ut! Fattar hon inte att det är livsfarligt! Man vet ju inte vad de kan göra. Hon har bara kameran med sig, som om man kunde försvara sig med den.

Idag hade hon tur, dom sprang när hon kom. Kanske är matte starkare och farligare än jag trott?

Doris i Göteborg

Denna helgen åkte jag och Doris till Göteborg. Hennes matte Kerstin skulle jobba och en valp som Doris kan inte vara ensam så länge. Hon var jätteduktig på resan, gnydde inte alls och kakkade inte i väskan eller någon annan stans.

Haidi skall gifta sig med Danne innan de flyttar till Singapore tillsammans. Vi samlas i familjen för att träffa Danne. Jag gillar honom! Super-allt! Med på bilden är också mina två systrar Helen och Ulrika.
Ser alla hur söta de är tillsammans. Doris fick problem att göra sig gällande fast hon gjorde sitt bästa.
Här har hon lagt sig vid Helens fötter, söker nog värme från någon som håller sig lugn och fin.

Min mamma står i köket och lagar mat åt oss alla. Det blir kalkon. Senare får smaklökarna veta att det var en supergod sås till och sådana flottiga potatisar som jag älskar.

Till kaffet försöker Doris charma oss alla. Men knappast ens hon kunde överträffa Ulrikas toscakaka.

Doris lade sig hos Helen som är rejält allergisk mot hundar. Men hon hade gjort intryck. Helen uttryckte en önskan om att ha "en Doris" -skulle vara bra för mitt psyke. Tror ni att man kan hyposensibilisera sig mot hund?? Till slut kunde hon inte låta bli att klappa henne, det förstår jag mycket väl. Kolla bara vad söt hon är!!!

Doris sötar sig, hon gör det jämt. Jag kan inte låta bli att älska henne fast hon är Kerstins hund.

Här kommer ytterligare en bild på Ollie. Hon var 14 år då vi gick på semester i somras. Jag, Kerstin och Sota turades om med att dra vagnen, när Ollie blev trött fick hon åka med. Vad jag försöker säga är att vi haft mycket glädje av vår vagn. Sota känner sig betydelsefull när hon drar och hjälper oss i vardagen och på semester. Detta unnar jag alla hundar, vagnens storlek kan varieras. Tror att Vallda skulle bli berömd i Malmö. Logon -Precis en sån, på sidan av vagnen och Vallda framför glatt lufsande med pälsen i ett skönt gung.