Lekplatser i skogen

Så här års kan man genom slyn se denna gamla ruin. Tänk att få utforska alla skrymslen och vrår. Kan det finnas någon skatt här kanske? Bra gömställe eller en plats att leka mamma, pappa och barn på.
För ca 50 år sedan hade detta varit ett naturligt tillhåll för mig. Här kommer fler exempel på bra lekplatser, om jag bara hade varit 50 år yngre och 60 kg lättare.

I trollskogen kan många väsen manas fram mellan stammarna. Mossan ligger mjuk på marken. Lite längre bort finns en stor sten man kan ha en koja under.

Material finns i skogen för att bygga väggar och kanske utöka taket. Här kan jag gömma mig och ingen kan hitta. Vårt moderna skogsbruk lämnar mycket material till lek. De mindre träden röjs för att lämna utrymme för de större att växa sig riktigt magnifika.

Tillsammans med lite snöre kan mycket åstadkommas.

Bakom varje krök finns något nytt att upptäcka. Stigens vindlingar skapar nyfikenhet som leder allt längre in i skogen.

Sota väntar på mig. Det är trevligt med sällskap, det tycker vi båda.

Det finns många bra ställen att leka med vatten. Som barn försökte jag kontrollera vattnet genom att försöka dämma upp. Jag har lärt mig att det finns saker jag ej kan kontrollera.


Gråvita tussar av päls låg på flera ställen längs stigen. De var lätt vågiga i strukturen, så när jag drog i dem fick jag en känsla av att de var elastiska. Har ni några idéer om vilket djur det kan vara?


Rotvältor är spännande. Sota gillar att krypa under och utforska. Detta är jag inte så förtjust i då jag hört att de plötsligt kan slå igen. Denna vältan tycker jag liknar något annat, någon annan än jag som slås av denna tanke.Nu har Sota satt på sig "hundparfym". Jag uppskattar inte det alls. Sota måste duscha innan hon får komma in i möblerade rum nu. Kerstin klagar ibland över att Sota "viffar" fisk, men jag tycker detta är värre.

Om ni tror att detta är ett resultat av planerat skogsbruk så har ni fel. Nu är det röjt och fint efter att Gudrun och Per demolerade stora delar av skogen i detta området. Att promenera över kalhyggen är inte kul. På sommaren känns det brännande varmt och nu på vintern kommer vinden åt alldeles för bra.

Inne i skogen en bra bit från byn går denna vägen. Vart leder den?


Nu är kameran riktad mot målet. Ser ni vad som gömmer sig där borta?

Jo här finns det... spökhuset. Huset ingen verkar bry sig om. Det hade varit svårt att motstå som barn. Vilket ställe att utforska! Spännande, kanhända kunde någon dyka upp. Får man använda det som ingen verkar vilja ha? Finns det spöken här kanhända eller......

Jag är snäll, tycks Sota vilja säga. Spöka inte för mig!