Doris i Göteborg

Denna helgen åkte jag och Doris till Göteborg. Hennes matte Kerstin skulle jobba och en valp som Doris kan inte vara ensam så länge. Hon var jätteduktig på resan, gnydde inte alls och kakkade inte i väskan eller någon annan stans.

Haidi skall gifta sig med Danne innan de flyttar till Singapore tillsammans. Vi samlas i familjen för att träffa Danne. Jag gillar honom! Super-allt! Med på bilden är också mina två systrar Helen och Ulrika.
Ser alla hur söta de är tillsammans. Doris fick problem att göra sig gällande fast hon gjorde sitt bästa.
Här har hon lagt sig vid Helens fötter, söker nog värme från någon som håller sig lugn och fin.

Min mamma står i köket och lagar mat åt oss alla. Det blir kalkon. Senare får smaklökarna veta att det var en supergod sås till och sådana flottiga potatisar som jag älskar.

Till kaffet försöker Doris charma oss alla. Men knappast ens hon kunde överträffa Ulrikas toscakaka.

Doris lade sig hos Helen som är rejält allergisk mot hundar. Men hon hade gjort intryck. Helen uttryckte en önskan om att ha "en Doris" -skulle vara bra för mitt psyke. Tror ni att man kan hyposensibilisera sig mot hund?? Till slut kunde hon inte låta bli att klappa henne, det förstår jag mycket väl. Kolla bara vad söt hon är!!!

Doris sötar sig, hon gör det jämt. Jag kan inte låta bli att älska henne fast hon är Kerstins hund.

Här kommer ytterligare en bild på Ollie. Hon var 14 år då vi gick på semester i somras. Jag, Kerstin och Sota turades om med att dra vagnen, när Ollie blev trött fick hon åka med. Vad jag försöker säga är att vi haft mycket glädje av vår vagn. Sota känner sig betydelsefull när hon drar och hjälper oss i vardagen och på semester. Detta unnar jag alla hundar, vagnens storlek kan varieras. Tror att Vallda skulle bli berömd i Malmö. Logon -Precis en sån, på sidan av vagnen och Vallda framför glatt lufsande med pälsen i ett skönt gung.

Njuter

Härom dagen ville matte att jag skulle jobba. Det är mitt jobb att dra ALLT till återvinningen. Idag hade hon lastat i burkar och glas. Inte så tungt för hon trodde att Doris skulle vilja åka i vagnen. Det tror inte jag hon vill. Kerstin ska följa med och ta bilder.

Doris vill inte åka i vagnen, vad var det jag sa!!! Så det blir bara jag och matte Linda som går iväg, därför får ni inte se hur duktig jag var och drog så fint hela vägen. Kerstin stannade hemma och passade den fega bebisen. Doris visste nog att jag brukar dra jättefort, för jag är stor och jättestark.

Nu på vintern når solen in på en liten fläck i vardagsrummet. Där tycker jag om att ligga, ljus och värme. Speciellt avslappnad blir jag om vi (matte och jag) varit ute och gått på en skogspromenad. Så här det nu.
Det lyser nästan för starkt, får kisa lite.
Bara njuter!
Jag försöker göra som Sota - Sola mig. Det är varmt och skönt just här. Men jag har inte lärt mig att inte titta rakt in i solen ännu.

Traditionerna förs vidare

När Sota var valp lekte Ollie med henne precis på samma sätt. Ollie morrade och då var Sota tyst.

Lek men inte "mamma"ledig

Allt är nytt. Doris vill se, nosa och känna. Bråttom är det också för ett hundliv är kort.

Här på kanten till bron promenerar gärna Sota. Det mullrar mäktigt från fallet. Doris har inte vågat sig upp än och det är mattarna bara glada för.

I hästhagen vid ån släpper vi hundarna. Här är det något som luktar gott. Aha, naturgodis! eller som vi säger harlort.

Sota mumsar vidare medan Doris går på upptäcktsfärd. Kolla hennes öron, ser ut som hon försöker flyga.


Sota gör en rusning, Doris försöker hänga med. Men denna leken är inte för henne.


Sota kastar sig ner i vattnet, smakar på lite skum.

Attans vad kallt om magen, snabbt upp igen.

Sedan är det dags att fostra valpen. Skäll och morr när Doris försöker vara uppstudsig och kräva uppmärksamhet. Doris fogar sig, Sota tittar frågande på mig, var det ok?Doris lär sig snart att visa underkastelse.

När uppfostran blir för tuff kan man söka skydd mellan mattes fötter. Hon visar alla tecken på att ge sig. Piper och gnäller, visar magen, ligger helt stilla med tassarna i luften.


Plötsligt en höstdag efter en kall natt, låg de där i en ring under äppleträdet. Detta är grannens äpplen, våra ligger överallt i trädgården i olika stadier av förmultning.

Dödsrullning

Typiskt att allt kul sker i mörkret. Men ni kan nog ana fajten med korven. Det är viktigt att ha ljudet på! annars förstår man inte hela dramat.

Cassandra och Sofia

Cassandra och Sofia kommer för att hälsa på Doris och gå ut med Sota. Vi har lång erfarenhet av varandra, de kommer ihåg Sota som valp och Ollie som dog tre månader innan Doris kom till oss.

Här är en bild av Ollie efter flickornas önskemål. Jag kommer ihåg Ollie som en snäll, mysig, pigg och matglad promenadkompis. Tror att Cassandra och Sofia kommer ihåg henne på samma sätt.

Strax bär det iväg med Sota. Hon tycker det skall bli skönt med en stund utan Doris. Att hon får något alldeles för sig själv. Flickorna är duktiga och har reflexväst på sig när det är mörkt, de hjälper mig att komma ihåg Sotas reflexhalsband. Trots att Sota är svår att gå med, drar i kopplet och har svårigheter att komma överens med andra hundar så härdar dessa två härliga tjejer ut. Sommar som vinter, i värme och kyla, i ljus och mörker kommer de för att göra våra hundar en tjänst.

Under tiden får Doris och Kerstin en stund på altanen. Doris smyger på något.

Nu har hon dödat det! I detta fallet ett livligt höstlöv.

Alldeles nere vid Häggån ligger denna byggnad. Jag är mycket förtjust över färgerna. Det roströda taket, den silvergrå panelen, resterna av falu rödfärg, svart patinering av ålder och även ljust grön av alger på sina ställen.
Vi går över ån.

Allt är stilla. Lugnet sprider sig ända in. Ibland tror jag att vi bor på en av världens finaste platser.

Den goda modern

Först vill jag tacka alla er som läser det jag skriver. Speciellt glad är jag när jag får kommentarer :P Tack alla!

Idag fick jag sova länge...jättelänge...nästan för länge. Detta brukar inte hända när man har valp i huset! Kerstin hade tagit ut hundarna innan hon gick till jobbet och sedan tagit upp den till deras sovplats på övervåningen. Jag sov och klockan var ännu inte sju, och forsatte med det tills jag hörde hundarna strax före 11!! Utanför rummet har Sota och Doris inte ställt till med något, inte ens en liten bajs (Doris bajsar ser ut som ostbågar, -luktar inte ostbågar). Det måste ha varit Sota som skött om henne hela morgonen!!
Ner i källaren för att duscha, Doris följer med. Dörren skjuter jag igen för annars blir det kallt. Väl inne i duschen börjar Doris gny. Då kommer Sota skjuter upp dörren och tar hand om Doris. När jag är klar väntar de båda på mig i köket. Jag var så stolt över Sota! Men nu var det dags för frukost, -det tyckte vi alla tre.


Sota vaktar Doris och oss. Doris har lite tråkigt och kikar på Kerstin som hon vet älskar henne.

-Sota kan jag vara med dig?

Snälla, jag vill vara med dig. Jag känner mig lite ensam o otrygg.

Vaff! = hör du mig inte!!!
Kerstin är upptagen, hon ser mig inte.

Hoppsan, där skrämde jag mig själv. Sota förvånad över uppstudsigheten, men försöker bevara ett upphöjt lugn.

Jag är jättesnäll säger Doris och slickar på Sota. -Jag låg så skönt här, lugnt och fint tänker Sota.


OK, jag sätter väl mig upp då. Men du får hoppa själv!

Sota titar på mig som för att säga - Ser ni vad duktig jag är. Men kanske betyder det - Ska det verkligen behöva vara på detta viset?

Doris sover, Sota vaktar. Tänk om hon kunde göra detta med barn också. Då tror jag att vi snart kan åka på en kanonsemester!

Sveriges största och äldsta självservering

Skogspromenad med Sota är en lisa för själen.

Höstfärgerna är milda och trollska.



Här har Sota hittat något, verkar smaka gott.

Undrar vad det kan vara?

En hundbakelse, eller som vi människor säger - hästskit. Sota äter den gärna, bara den inte är för gammal och urvattnad. Ibland använder hon den som parfym, men bara i brist på bättre. Vad tycker då Sota är bättre, jo grävlingsskit är bättre, men bäst är människobajs. Den har större volym och är också lättare att riktit jobba in i pälsen. Vad jag och Kerstin tycker är en helt annan sak!
Idag går promenaden till en av mina favoritplatser i världen. Här är verkligen vackert och mycket fåglar i rörelse. Vattnet är alldeles klart. På sommaren badar vi gärna här, ibland har vi med oss något att äta, men tar med oss soporna hem!!


Denna sortens återvinningsbara sopa verkar vara det som är svårast att packa med sig tillbaka. Här kommer ett par exempel till.
Nu är det inte något nytt fenomen, gamla flaskor kan man hitta i skogen också. Så skogen eller naturen verkar vara en av favoritplatserna för att inta alkohol. Ibland kan jag ana att de varit ett sällskap som haft trevligt tillsammans. Men spåren kan också vittna om någon ensam begett sig ut i skogen för att få sig något innanför västen. Det känns sorgligt om det är så att de försöker dölja sin konsumtion för sina nära, tror knappast att de är lurade. Snarare får de tillsammans leva en livslögn.Ser ni vad som finns på bilden?

Jo man kan hitta gula kantareller så här dags på året. Inte många men i alla fall.
Denna tunnan tänkte jag att vi skulle hämta någon dag snart. Den blir fin att elda i till våren. Dessutom hjälper vi till att städa i skogen!

Kom nu, säger Sota. Vi ska hem till Doris och Kerstin!