Hon kramas inte med armarna som vi gör men definitivt med hjärtat. Hon trycker sig upp mot mig allt vad hon kan och är alldeles stilla.
Hon gillar också att man ansar henne som aporna gör. Igår så fick hon duscha, Kerstin tyckte att hon luktade illa. Idag luktar hon hundschampoo. Men i öronen luktar hon Sota, urmysigt! Löpet är förhoppningsvis på upphällningen nu, Sota verkar i alla fall piggare och gladare. Det betyder också att vi kan återuppta våra promenader då hon får springa lite fritt i skogen :))
4 kommentarer:
Jag tycker att ni är supersöta och det här med bloggen är mysigt eftersom vi inte ses tillräckligt ofta. Hade det jättetrevligt hos Max, Helena och Simon i helgen. Ditt barnbarn är absolut sötast i Sverige!
Detta var Sotas tredje löp och det, som jag upplever som det, längsta löpet där Sota mest har existerat som en grönsak. Vi har inte märkt av henne mycket, förutom de tydliga spår hon lämnat överallt i huset!! Idag är hon mera mogen, lugn och stabil och har lämnat ungdomens later bakom sig!
Vi hoppas på att hon HÖR detta och lämnar mina syskonbarnbarn ifred när de kommer hit under höstlovet (jag har försäkrat dem det i telefon!)
Ni här hur gulliga som helst. Nästan som att se på sig själv. Hur sjukt är det?
Fina bilder!
Vi ses ikväll mor!
Skicka en kommentar