Vinter

i år har vi verkligen vinter.

Känns som de sista veckorna bestått av att bära pellets, sota pannan och skotta snö. Inte mycket mer.


Sota löper och Doris gör vad hon kan. Har haft diskussioner om detta är möjligt. Kan hundar vara lesbiska? eller är det bara dofterna som triggar ett instinktivt beteende. Trötta blir de i alla fall.

Så här ser det ut utanför mitt fönster nu

Det är få förunnat, och jag glädjs. Men rådjuren har svårt att finna mat i den djupa snön. Här är det en granne som lägger ut fågelfrö som de gärna äter.
Det är svårt att gå på några härliga promenader nu då snön ligger så djup, över knähöjd ute på fälten. Jag och Sota får mest gå längs vägarna.

Våren är här

Det är bara nätt och jämt Sota kommer med på bild. Såå skönt att få sträcka ut i vårgrönskan.


En av våra vackraste promenadstigar går längs Häggån.

Genom hingsthagen.

Hundarna får spinga av sig och njuta av sin kraft.

Sedan in i bokskogen, där den skira grönskan ännu släpper ner solen till marken och ger sipporna det ljus de behöver.

Ljudet av rinnande vatten.

Stigen vindlar sig fram, till den gamla kvarnruinen.



Lyssna till fågelsång.

Efter varje koppelsläpp är det full fart framåt. Ser ni dammet efter Sotas förra språng?

Sota väntar på oss andra som är lite långsammare upp för backen. Hon ligger alldeles stilla för att kunna överaska Doris med ett utfall.

Vårt hus skymtar bakom kastanjen. Snart får vi en kopp kaffe i solen på altanen.

Hemligheter

Doris och Sota löper! samtidigt. Och i brist på bättre beter de sig som om de vore lesbiska. De turas om att inta den manliga positionen. Doris når inte upp ordentligt så hon nöjer sig med att krama ett bakben på Sota. Inte heller, är de så intresserade av att umgås med mig eller Kerstin.



De har båda blivit trimmade, då blev de så här fina. När löpet är slut kan vi gå ut och visa upp dem, inte förr!

Jag har börjat planera för en lite längre promenad med Sota. De har ju asfalterat en hel del nedlagda järnvägsspår i våra trakter. Tänkte att Sota kunde dra vagnen och vi kunde sova i ett lättviktstält tillsammans för att hålla värmen. Tältet måste jag köpa men min promenadhatt är klar. Kolla bara!Nu skall jag ut på nätet och leta tält. Imorgon ringer jag turistbyrån för att få kartor. Sen bär det iväg när nästa prognos för utmärkt väder kommer. Tror ni jag skrämmer barnen? eller de fula gubbarna?

Kors i taket

Sota har idag passerat den vita hunden utan att skälla eller dra i kopplet!! Undrar om det beror på att hon hade sällskap av stabila jaktgolden Dacke eller som jag hoppas att hon börjar mogna. Jag älskar min hund idag! andra dagar också men extra mycket idag!!!

Alla har badat

utom Kerstin idag.

Sota och Doris passade på när vi var på vår skogspromenad. Vårisar är förrädiska. Men nu vet vi att båda två kan simma i iskallt vatten. Doris blev ordentligt utskälld av Sota efter sin korta simutflykt, på samma sätt som hon blev när hon fått tassen i kläm. Undrar vad det betyder.

Här hemma är vi lite osäkra på om Doris verkligen är en hund. Här spanar hon efter något gott på köksbänken. Hon vet att hon inte får röra bänken med tassarna, väluppfostrad! Kanske är hon en surikat, de står ju också gärna på bakbenen. Men när hon slickar sig på bröstet ser hon mer ut som en katt. Och ibland har hon slående likheter med en ekorre. Hur hon kommer att se ut som vuxen vet vi inte. Men vi tror inte hon blir så mycket högre.

Så här ser det ut i badet nu. Det blev orange som accentfärg.

Nu är det bättre

Så här långt har vi kommit. Imorgon blir det bad! Avloppet skall fixas först.

Vi tog vad vi hade, svarta och vita klinkers från hallen både vid ytterdörren och i källaren, lite bubbliga kakel som var över sedan renoveringen i Eskilstuna. Blå klinker fanns det kvarlämnat. Badkar är inköpt i som vi tyckte passande färger. På söndag säger Kerstin att vi kan åka till IKEA och handla resten, duschdraperi med skena, badrumsmatta osv.

I det fina vintervädret har vi försökt finna tid för hundarna också. Så här ser det ut när Sota går fot.


Fortsättning följer.
Ibland som av en slump befinner hon sig på rätt ställe. Hur får jag henne att förstå att det är där jag vill att hon skall vara?

När blir det bättre??

Inte ännu i alla fall. Än så länge verkar jag mest ta bort och riva mera. Då bortsett från lite prickar på väggen.Så här blir det när man drar ur gammal plastplugg från väggen -prickigt. Upptäckte ändå nu att jag missat ett hål. Kan ni hitta det? Sota går och luktar på det fuktiga bruket, kanske luktar det bättre för henne än för mig. Igår var Kerstin och jag på badhuset och gjorde oss rena. Mycket välbehövligt och välgörande.
Idag när jag och Sota var ute hittade hon ett mangefikt ställe med hundparfym som hon arbetade in i hela pälsen. Jag blir inte så glad då.... vi har ingen dusch och hundar får inte följa med in på badhuset! Det fick bli med hink, skopa och hundschampoo i trädgården istället.

Så här blöt och fin var hon efteråt. Rastlös och trampande försöker hon övertyga mig om att hon är värd en belöning för att hon badat. Jag ger mig till slut. Hon var ju trots allt duktig som accepterade tvätten utomhus, fast inte så duktig när hon rullade sig i skiten. Men det tänker nog inte Sota på.

I vår familj har vi en hund som är inställd på att uppföra sig. Frågan är bara hur man gör. Doris försöker här se söt ut och tala om för Kerstin att hon behöver hennes hjälp. Tuggbenen är instängda i skafferiet. Doris vet att Kerstin kan hämta till henne. Men hur gör man för att beveka Kerstin. Att stå så här och se ut som Zippo kanske fungerar?? Nähä, Kerstin vill inte.

Men om jag sitter ner kanske det går? Kolla in örat som står upp, undrar om det är viktigt? Kerstin reser sig i alla fall, kanske blir det tuggben nu. Sota fick också, mest för att hon är så speciell, inte för att hon uppför sig. Efter tuggbenen ligger vi båda i soffan tillsammans med våra mattar.

Sota håller vakt fastän hon ser ut att sova. En vakthund kan aldrig slappna av helt.

Här kommer en idolbild på Doris. Bara för att hon är så söööt.